Satsning på höghastighetsjärnväg måste vägas mot andra behov

Text: Anette Bodinger

Anna Johansson, infrastruktur­minister. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
Anna Johansson, infrastruktur­minister. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
– En satsning på höghastighetsjärnväg måste vägas mot andra behov i transportsystemet och i statsbudgeten som helhet. Det är en balansgång som handlar om att agera ansvarsfullt med skattebetalarnas pengar, säger Anna Johansson, infrastrukturminister.

Om några veckor presenteras regeringens infrastrukturproposition. Förväntningarna är höga och en stor fråga är om propositionen kommer att innehålla en partiöverskridande uppgörelse om en framtida höghastighetsjärnväg i Sverige. Den saken återstår att se. Vad infrastrukturminister Anna Johansson mer generellt anser vara den största utmaningen inför bygget av en höghastighetsjärnväg är finansieringen.
– Här handlar det om att vi måste ha ordentliga underlag när det gäller samhällsekonomisk nytta och att investeringen vägs mot andra behov i transportsystemet och statsbudgeten i stort. Detta är en balansgång som handlar om att agera ansvarsfullt med skattebetalarnas pengar. Andra utmaningar är hur bygget ska kunna ske utan allt för stor påverkan på miljö och omgivande landskap samt hur de tekniska lösningarna ska utformas. Än återstår det en hel del arbete fram till ett förverkligande.

Behov av ökad kapacitet
Anna Johansson framhåller att den satsning som regeringen nu gör på järnvägsinvesteringar och -underhåll kommer att möjliggöra en ökad mängd trafik på landets järnvägar.
– Då syftar jag i första hand på persontrafiken.
När det gäller yrkestrafik visar Trafikverkets prognoser på stora ökningar av mängden gods som ska transporteras i Sverige.
Det här, menar Anna Johansson, är en utmaning som kräver bra landanslutningar till sjöfarten för att kunna lösas.
– För att kunna skapa effektivare transporter, nå klimatmålen och samtidigt hantera det faktum att det är ganska trångt på landinfrastrukturen, framstår behovet av ökad kapacitet på järnvägen och ett bättre utnyttjande av sjövägarna tydligt. Här är det naturligtvis fördelaktigt om det är spårbunden trafik som ansluter till hamn. Trafikverket har därför fått i uppdrag av regeringen att se över hur andelen gods i sjöfarten skulle kunna ökas och hur man kan få i gång en mer omfattande sjöfart på inre vattenvägar och längs kusterna.

Samordning mellan länder
Vad gäller samordning av infrastruktursatsningar över de nordiska nationsgränserna finns det idag ingen gemensam process.
– Här har jag tagit initiativ till att möta mina nordiska kollegor eftersom den gränsöverskridande trafiken är väldigt viktig både för godstransporter och arbetspendling över gränserna. Det innebär att vi gemensamt bör se över vilka behov som finns i den gränsöverskridande transportinfrastrukturen. Jag tror inte vi ska gå så långt att vi ska ha en gemensam nordisk plan men vi behöver identifiera gemensamma utmaningar och kunna ta hänsyn till dem i våra nationella planer. Förhoppningen är att få till ett mer utvecklat samarbete länderna emellan.

Framtid
Ledtiderna när det gäller nya satsningar på infrastruktur är långa, men om 20 år hoppas Anna Johansson att det har hänt en del på området.
– Jag tror inte att vi har ett färdigt system för höghastighetsjärnväg i Sverige 2036, däremot tror jag att vi kommer att ha tagit steg i den riktningen och att delar av systemet finns på plats. Jag tror också på att vi kommit en bra bit på väg när det gäller utfasning av fossildrivna fordon och sett en utveckling mot mer gång-, cykel- och kollektivtrafik – en utveckling som kommer att sätta sin prägel på både stadsplanering och infrastrukturplanering, framförallt i storstäderna. Det stora skiftet på transportsidan kommer att handla om vilka drivmedel vi använder och hur man med hjälp av digitalisering kan få ett bättre stöd i att skapa mer effektiva och smarta transporter.

Publicerad: 04 oktober, 2016